Åland weekend no 3.

(Om jag minns rätt i alla fall så blir detta tredje gången jag varit på Åland denna höst.)

Här sitter jag nu på m/s Isabella på väg mot Åbo och skriver över Viking Lines eminenta nätverk. Jag har börjat se ett mönster i mina Ålandsbesök. Det första var awesome, det andra var definitivt mindre awesome, detta tredje var igen awesome. Om vi ritar upp ett diagram med tid på x-axeln och awesomeness på y-axeln (med ett högre värde ju mer awesome det är), markerar upp ett värde för varje helg och drar ett streck mellan punkterna, får vi således en zick-zack-formad linje (egentligen endast en v-formad), vars mönster förhoppningsvis bryts och fortsätter klättra uppåt på y-axeln nästa gång jag besöker.

Den främsta orsaken till detta Ålandsbesök var alltså att uppträda med Berry High på Unga Band. Förväntningarna på kvällen var höga från alla medlemmar, det var en kväll vi alla väntat på länge, och personligen kändes spelningen riktigt bra. Att stå på scenen med de andra igen, efter en så lång tid utan det, gav mig en känsla av total bekymmerslöshet och (poesi-varning) själauppgång i musiken. Min "lady in red", min kärlek Nora skötte sig också exemplariskt och lydde alla mina viljor troget.

Kvällen fortsatte efter det för vissa av oss hemma hos Johan, och vi visade upp nya alster för varandra. Främst var det Jakob som visade faktiskt, killen har gått och blivit en riktigt produktiv låtskrivare måste jag säga.

Annars har helgen mest bestått av avslappning faktiskt, så nu är batterierna laddade och klara för Hesa igen. Det känns bra.

Det var allt.

Hejdå.