Alex upptäckte att man på väg till och från tvättstugan kunde springa utan att känna sig ansträngd överhuvudtaget. Det är något magiskt med just den rutten. Vid vår senaste tvätt bestämde han sig för att visa mig hur lätt man skuttade fram. Så där sprang vi, på väg för att hämta vår färdiga tvätt, citerande ur Bo-Starrs äventyr. Varför vet ingen. På vägen tillbaka kom vi skuttande och skrattande, hållande varsitt handtag av tygpåsen som våra kläder låg i. Då såg vi att det stod en kvinna och rökte, som helt klart hade sett oss.
Vi måste ha sett ut som ett lyckligt homosexuellt par.
Kan man verkligen springa där mellan utan att känna sig ansträngd? Förvånar mig, för det är ju så långt ;)
SvaraRaderaSsshh you're ruining it :D
SvaraRaderaFöresten, ni är lite av ett lyckligt homosexuellt par. It's a bromance!
SvaraRadera