Tom, tommare, studielägenhet. Kapitel 2

Sagan om icke-möbleringen fortsätter...

17-19.9
Peik tar en visit tillbaka till hemman på Åland. Under besöket passar han med sina föräldrars finansiella stöd på att köpa gardiner till köket samt ett duschdraperi. Ett par skärbräden och ett liter-mått blir också inköpta. Tanken på att ingen av dessa saker fortfarande existerat i lägenheten förbluffar honom för ett kort ögonblick.

20.9
En händelserik dag ur inredningssynvinkel. Endast ett ord behöver yttras: IKEA. Äntligen blir det av, tänker våra tappra hjältar som planerat dagen in i minsta detalj. Klockan 14.00 skall Peik hämta en hyrd skåpbil och hämta Alex. Med hjälp av kartor och vägbeskrivningar från Google Maps skall de tu sedan navigera sig från Indiagatan till Susanna Wahl, som lovat Peik en ljuvlig säng på 120 centimeter. Därifrån går resan vidare till IKEA för att handla skrivbord, stolar och belysning. Slutligen transpoteras allt till lägenheten och skåpbilen lämnas tillbaka klockan 18.00. Meeen med Murphys lag i beaktande, var det ju inte riktigt såhär idylliskt det gick till.

För det första, missuppfattar Peik tiden Alex skolgång slutar denna måndag. Medan han tror att det är 14.00, är det egentligen 16.00. Efter att ha anlänt till lägenheten, inte hittat Alex någonstans och fått lite panik, bestämmer sig Peik för att försöka navigera till Susanna ensam och se om Alex hör av sig. Dock visar det ju sig inte vara så enkelt i verkligheten som på papper, det här med att hitta i Helsingfors-regionen. Peik tappar bort sig, hamnar i Esbo, blir förbannad och vänder om till centrum.

Alex hör av sig och meddelar att han slutat. Medan Peik har svårt att se förbi sitt förnedrande nederlag i att hitta till Susanna, beger sig de två vännerna till IKEA. Detta är förmodligen den enda etappen på resan som går som planerat. Möbler hittas, köps och till en billig slutsumma. Tidsplanen håller dock inte, utan uthyrningstiden på skåpbilen måste förlängas, på stor bekostnad av plånböcker.

Under de kommande dagarna monteras möbler en efter en, och tammetusan, det börjar likna en riktig lägenhet. I helgen kommer flyttlasset hemifrån dessutom, med mattor, en pianopall och allt möjligt smått krams. Den enda vägen är upp.