I brist på annat att göra på en buss blir man väldigt analytisk av sig, i alla fall jag. Det här med att vara analytisk har dessutom blivit en större del av min personlighet under hösten när jag insett hur mycket man kan vinna och lära på att faktiskt tänka till lite, om allt möjligt, från saker som hur jag snabbast lär mig mina pianostycken (och hur jag följaktligen skulle lära ut dem i mitt framtida läraryrke), till sådana triviala incidenter som den jag bevittnade på bussen.
Here goes:
Jag var på väg med 39:an till Kampen. Vid handelshögskolorna steg fyra, om man ska döma på utseendet, uppenbara hankeiter (=Studerande vid Svenska Handelshögskolan). Tre av dem gick in och ställde sig i bussen, men den fjärde hittade inte sitt busskort. Hon stod en god stund och grävde i väskan, men utan resultat. Vad ledde detta till? Jo, hon sade "nå, jag får gå då" och steg av. De andra blev kvar stående i bussen och en av dem sade "hon där Lisa är nog lite råddig hon!" med ett kort skratt.
Där lämnades alltså Lisa att gå ensam. Jag funderade på hur situationen hade sett ut om jag stigit på med Jesper, Lotta och Olli, till exempel. Skulle vi ha låtit Lotta gå ensam om hon inte hittade sitt busskort? Nej, vi skulle antagligen ha stigit av allihop och gått tillsammans, för vi på Sibelius-akademin håller ihop. Just typiskt Hanken det där.
(Ja, jag har många och ibland osanna fördomar om hankeiter.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar