Finlandia-hymnen.

I Finland (och här är Åland återigen ett stort undantag) är man inte en riktig kör om man inte har Finlandia-hymnen på sin repertoar, har jag märkt. Jag har varit i Helsingfors knappt två månader och redan har jag stått i kör på både järnvägsstationen och Savoy-teatern och vrålat basstämman i detta ursköna nationalistiska stycke. Det är onekligen en melodi som går rakt in i de flesta finländares hjärtan, och får nästan vem som helst att stanna upp och tänka lite. Jag blir alltid lite känslosam när jag lyssnar på den, och när jag läser texten. Samtidigt som man blir så glad över att man bor i ett så fritt land fullt av möjligheter, blir man också att tänka på andra sidan av myntet. Tänk om vi (jag säger "vi" fast jag ju personligen inte hade något med händelserna att göra) inte hade vågat förklara vår självständighet den där vintern för 93 år sedan? Tänk om inbördeskriget i vår nations gryning hade splittrat oss för alltid och slängt tillbaks oss i fördärvet och förtrycket? Tänk om vi inte hade lyckats stå emot vår fiende under de två krig som kom att bli Finlands allra största utmaning? Men vi kom igenom allt det, och nu kan vi se tillbaka på en ännu kort, men ganska rörande historia.

Det är som de populäraste kommentarerna på youtube angående videon nedan säger: Sällan känner man väl sig så Finlandsälskande som när man lyssnar på det här. En melodi som överträffar Vårt land rentav. Sen är det ju annars bara jävligt vacker musik också, tycker jag. Text down below, en dos linguas!

Musik: Jean Sibelius
Text: På finska V.A. Koskenniemi, på svenska Joel Rundt

Finska
Oi Suomi, katso, sinun päiväs' koittaa,
yön uhka karkoitettu on jo pois,
ja aamun kiuru kirkkaudessa soittaa
kuin itse taivahan kansi sois'.
Yön vallat aamun valkeus jo voittaa,
sun päiväs' koittaa, oi synnyinmaa.

Oi nouse, Suomi, nosta korkealle
pääs' seppelöimä suurten muistojen,
Oi nouse, Suomi, näytit maailmalle
sa että karkoitit orjuuden
ja ettet taipunut sa sorron alle
On aamus' alkanut, synnyinmaa.


Svenska
O Finland, se, din morgonljusning randas
och natten skingras, hotfullt mörk och lång
Hör lärkans röst med rymdens susning blandas
snart rymden fylles av jubelsång
Se natten flyr och fritt du åter andas
Din morgon ljusnar, o fosterland.

Stig högt, vårt land, som du ur natt dig höjde
Den dag dig väntar, fritt och öppet möt
med samma kraft, med samma mod, du röjde,
när träldomsoket du sönderbröt
Förtrycket aldrig dig till jorden böjde
Ditt verk dig väntar, o fosterland.