The Script.

Här kommer det första i ett kanske återkommande tema på blogginlägg. Konceptet är enkelt: ett helt inlägg om ett band som intresserar mig på något sätt.


Detta är ett band jag kom i kontakt med av en händelse för ett och ett halvt år sedan, under den stora roadtripen jag gjorde med Alex och Yousef till utvalda orter i södra Finland. Vi övernattade på Omenahotelli i Tammerfors en kväll, och satt och njöt av det stora utbudet av TV-kanaler som vi inte kan se på Åland (främst SubTV, the one and only). I slutet av Jimmy Kimmel Live hade han The Script som musikgäster, och de spelade Before the worst. Jag blev genast fast på låten, och det första jag gjorde när vi kommit hem igen var att ladda ner deras (då) enda skiva och fixa en CD till bilen. Resten av den sommaren var deras musik vanlig i bilfärder med mig.

Första skivan: The Script (2008)

Detta är en helt genialisk skiva, tycker jag. Jag kan ärligt säga att jag gillar varenda låt. Väl genomtänkt musik och smarta texter med varierande teman, alltså också annat än bara kärlek. Det är alltid välkommet. Dessutom sökte jag in till Sibelius-Akademin dels med material från denna skiva (Anybody there), och jag kom ju in, så det måste betyda något.

Andra skivan: Science and Faith (2010)

The Scripts andra skiva blev väldigt efterlängtad med orsak av fråmgångarna på den första. Tyvärr tyckte jag inte den var riktigt lika bra. Dels är musikens uppbyggnad ganska simpel; det är mycket four chord songs och ganska förutsägbart. Sätt mig vid ett piano och jag kan garanterat spela med i låtarna efter en genomlyssning. För det andra är temat på texterna avsmalnat till nästan uteslutande olycklig kärlek. Det finns dock ett fåtal undantag, ett av dem är For the First Time, som är en av tre låtar jag gillar riktigt skarpt från den här skivan.

Jag hoppas på fler album från dessa snubbar, det skulle vara intressant att se vilken riktning deras stil tar härnäst. So far, so good, vill jag påstå i alla fall.