If you want to ROFL.

Jag måste bara tipsa om den här sidan, för er som kanske inte varit in på den:

http://damnyouautocorrect.com/

Herrajestas, jag höll på att skratta arslet av mig när jag var in och läste. Jag måste av hälso-orsaker lämna hemsidan, så roligt var det. Så gå dit, men på egen risk. Och överdosera inte, eller så kan du komma att lida skrattdöden.

Turist i sin egen stad.

Det finns mycket, mycket jag inte sett av Helsingfors, trots att ha bott här i ett halvår närapå. Bland annat kom jag med Ina fram till att ingen av oss hade sett Sibelius-monumentet med egna ögon. Så idag gick vi och gjorde det.

Det kändes ändå lite roligt när vi gick där med en stadskarta i handen och navigerade oss genom en stad som borde vara väldigt bekant för oss, det var som att vara turist i sin egen stad på ett sätt. Men vi rörde ju oss också i trakter av staden ingen av oss behövt röra oss i förut. Det är en del av charmen med att bo i en storstad; man kan nog aldrig säga att man sett allt.

Det där med Helsingfors-sightseeing blir nog något jag upprepar. Till råga på allt var det ju en riktigt uppfriskande promenad nämligen.

We don eat like daawgs anymo'

Idag fick min och Alex lägenhet tillökning med några möbler. Jag hade tidigare i veckan tagit mig ett besök till Arabian kierrätyskeskus och hittat ett riktigt billigt skåp/bokhylla i utomordentligt skick, som dessutom matchade mitt skrivbord (amen liksom guud vad härligt, typ!). Idag fick jag hjälp att transportera möbeln hem och när jag ändå höll på drog jag med Alex till återvinningscentralen denna gång. Vi hittade då även ett praktiskt hopfällbart matbord som till och med rymdes i vårt not-so-spacy kök. Så inte nog med att jag nu har lite mer förvaringsutrymme (vliket var väldigt behövligt, saker har legat på golvet lite hur som haver här), vi har ett köksbord! Stället börjar ju likna en lägenhet för tusan!

PS. Jag måste även berätta om månadens blunder, som kommer från någon gång förra veckan. Jag hade en diskussion med Ina som gick något i den här stilen:

*Peik och Ina ser på en film där teckenspråk förekommer*
Ina: Teckenspråk borde jag lära mig, det skulle säkert komma till nytta i mitt yrke.
Peik: Jag med, jag skulle säkert också ha nytta av det.
Ina: ...hur skulle du ha nytta av det?
Peik: Jamen om jag någon gång får döva pianoelever till exempel...
*5 sekunder av spänd tystnad*
*Peik inser sin fail*
*Facepalm*

Suite Bergamasque.

Jag har helt klart hittat mitt nästa större pianoprojekt, och det är fransmannen Claude Debussy som levererar! Suite Bergamasque (skriven 1890, publicerad 1905) heter en av hans mest kända pianosviter, en nätt samling på fyra stycken som jag har kommit fram till att är helt skitbra allihop! Förut hade jag bara hört Clair de Lune (det tredje och mest kända stycket i sviten, som tydligen är känt från Twilight också? Var i filmerna det förekommer har jag ingen aning om. Inte för att jag heller har sett filmerna! Jag gillade dem verkligen inte heller... mycket...) och tyckte det var fint så jag lånade noterna till hela sviten från Siba-biblioteket och lyssnade på resten, och jag är fast! Before too long ska jag behärska dessa stycken!

Nedan en inspelning av hela sweeten.

God kväll...

...från pianoverkstaden.

Jag må ha piano som mitt huvudinstrument, men det är ändå inte alltför ofta jag får tillfälle att sitta en hel kväll och bara spela och öva, utan andra åtaganden. Ikväll är en sådan kväll, liksom delvis imorgon kväll och torsdag till och med. Jag tycker om mitt ganska ihåliga skolschema den här veckan.

Jag försöker just nu fördjupa mig lite i klassicismens spelsätt tillsammans med Mozart. Det är då fan vad han ska ha fingrarna att röra på sig ibland, den där jävla Amadeus. Snabbt och svårt. Och så ska man ju inte bara lyckas få fingrarna dit de ska när de ska utan också hur de ska. Annars låter det fult, och dåligt.

Såhär liten kan man känna sig när man spelar musik från en epok man inte vet mycket om. Blicken är dock fortfarande stolt och självsäker.













Men man ska ju inte bara kämpa och svettas, man måste ju få koppla av och ta det lite lugnt också. Därför ska jag spela Debussy när jag är klar med Mozart.

Och sjunga lite. Och äta choklad.

Highway to Hesa.

Ännu en helg spenderad på Åland. Detta kan bli den sista på ett tag, tror jag. Vårens projekt börjar sätta igång i Helsingfors, och då känns det onödigt att lägga en massa tid (och päängar) på att fara till kobben en och en halv dag. Jag får klara mig utan min hembygd ett tag.

Igår kväll blev en trevlig, rock'n'roll lifestyle-kväll. Det började hos Emil, där jag lärde mig en massa nytt om elgitarren som instrument och så jammade vi lite grann. En egen elgitarr ligger högt på listan över mina prioriteringar just nu, jävligt roligt instrument! Tänk att man fattar det först nu!

Sedan fortsatte kvällen hos Yousef. Vi satt och kollade runt på YouTube, spela tv-spel och shottade Southern Comfort (där kom rock'n'roll-känslan in).

Nu måste jag vidare mot västra hamnen och båten som väntar mig. Vi ses igen i Hesa, gott folk.

Här en av låtarna jag lärde mig igår:

The Script.

Här kommer det första i ett kanske återkommande tema på blogginlägg. Konceptet är enkelt: ett helt inlägg om ett band som intresserar mig på något sätt.


Detta är ett band jag kom i kontakt med av en händelse för ett och ett halvt år sedan, under den stora roadtripen jag gjorde med Alex och Yousef till utvalda orter i södra Finland. Vi övernattade på Omenahotelli i Tammerfors en kväll, och satt och njöt av det stora utbudet av TV-kanaler som vi inte kan se på Åland (främst SubTV, the one and only). I slutet av Jimmy Kimmel Live hade han The Script som musikgäster, och de spelade Before the worst. Jag blev genast fast på låten, och det första jag gjorde när vi kommit hem igen var att ladda ner deras (då) enda skiva och fixa en CD till bilen. Resten av den sommaren var deras musik vanlig i bilfärder med mig.

Första skivan: The Script (2008)

Detta är en helt genialisk skiva, tycker jag. Jag kan ärligt säga att jag gillar varenda låt. Väl genomtänkt musik och smarta texter med varierande teman, alltså också annat än bara kärlek. Det är alltid välkommet. Dessutom sökte jag in till Sibelius-Akademin dels med material från denna skiva (Anybody there), och jag kom ju in, så det måste betyda något.

Andra skivan: Science and Faith (2010)

The Scripts andra skiva blev väldigt efterlängtad med orsak av fråmgångarna på den första. Tyvärr tyckte jag inte den var riktigt lika bra. Dels är musikens uppbyggnad ganska simpel; det är mycket four chord songs och ganska förutsägbart. Sätt mig vid ett piano och jag kan garanterat spela med i låtarna efter en genomlyssning. För det andra är temat på texterna avsmalnat till nästan uteslutande olycklig kärlek. Det finns dock ett fåtal undantag, ett av dem är For the First Time, som är en av tre låtar jag gillar riktigt skarpt från den här skivan.

Jag hoppas på fler album från dessa snubbar, det skulle vara intressant att se vilken riktning deras stil tar härnäst. So far, so good, vill jag påstå i alla fall.

PIIIP-PIIIP-PIIIP

Brandalarmet gick tidigare ikväll ute i korridoren. Jag och Alex blev såklart nyfikna på det där konstiga sättet när ens ägodelar kan vara i fara men man ändå tycker det är lite coolt, och bestämde oss för att gå ut och kolla läget. Det visade sig vara endast ett falskt alarm. Någon hade lämnat en spisplatta på som hade börjat osa och satt igång alarmet. Hyresgästen i fråga kom ner till huvudingången och förklarade situationen och ursäktade sig.

Själva alarmet däremot blev bara just avstängt medan jag skrev det föregående stycket, efter att ha pipt på i närmare en timme. Ett oljud på säkerligen över 100 decibel som genomträngde alla väggar. Jag kan ha lämnats med tinnitus som present, mina öron känns i alla fall inte som de brukar.

MMMM!

Ni som känner mig bättre behöver jag inte berätta detta för, men jag känner en stor fosterländsk kärlek för Hesburger. Jag har alltid tyckt att det varit något speciellt med just dessa hamburgare, speciellt deras marvellösa dressingar, och idag blev en kolhydratsrik dröm besannad:

Kuponger på Hesburger i brevlådan! Dubbel- och megamåltider, bara för att nämna några, till förmånliga priser! Giltiga året ut! Varje gång jag vill unna mig något kulinariskt okulturellt inom den närmsta framtiden åker dessa gudagåvor till papperslappar fram!

Och så kör vi igen!

Jag har kommit fram till hur mitt hus kommer att brinna upp en vacker dag. Orsaken blir troligtvis en påglömd platta på spisen. Det har hänt tre gånger den gångna veckan! En portion skärpning till mitt psyke vore välkomnat.

Annars är jag nu sedan länge återkommen till huvudstaden och mitt musikaliska liv. Nu är det bara att börja plocka upp det dammiga från lovet och börja damma av! Till exempel verkar vi äntligen komma igång ordentligt med musikalprojektet tillsammans i bandet, det känns bra.

Gårdagen var alltså min sista dag på lovet, men inte bara det, det råkade också vara min "käraste" Inas födelsedag. Jag fick äran att tillbringa den med henne, och vi tog det riktigt lugnt och fint. Några filmer, lite Super Mario på laptopen, Kotipizza... vad mer kan man begära, undrar jag? Så än en gång, grattis Ina, nu får även du köpa starksprit!

A world of opportunities lies ahead of you.