Mellan jul och nyår.

Lovet har fortskridit på Åland, men det har inte mina akademiska uppgifter. Å andra sidan kan all denna vila och avståelse från mer ansträngande musikaliska projekt visa sig väl behövlig under vårterminen. Jag har satsat på att ladda upp batterierna mera, så att säga.

Iförrgår, däremot, var det ingen vila. Då lät nämligen Berry High Arkens lobby fyllas med (förhoppningsvis) välljudande toner så sent som till tre på natten. Förutom faktumet att vi inte spelat ihop på ett tag och därför kanske inte var så tajta*, samt att hälften av oss hade feber, gick spelningen faktiskt bra.

Juldagen på Arken kan jag tyvärr inte säga samma sak om. Jag blev under mystiska omständigheter av med det föremål jag lägger störst stolthet i: mitt ugglehalsband. Omständigheterna var mest mystiska på grund av berusning, men halsbandet försvann hur som helst, och varken jag eller någon annan har hittat det sedan dess.

På måndag åker jag tillbaka till Helsingfors, för övrigt. Jag ser fram emot att återförenas med min huvudstad, vi har ju blivit så goda vänner under hösten och vintern. Mot en vår fylld med musik!

* För att få en maximal upplevelse utav ordet "tajt" rekommenderas att på samma gång som ordet uttalas kupa handflatan, med flatan uppåt, och spänna till i handen, som att du höll i en mjuk boll som du klämde till, till exempel.

Åland, Jul, Reflektioner.

Julen är en högtid som drar fram lyckan i livet hos många. Jag är lycklig över många saker i mitt liv.

Jag är en lycklig över att ha växt upp på en trygg plats som omgett mig med goda vänner jag alltid kommer att minnas, och som gett mig all världens möjligheter, även om jag kanske inte själv alltid förstått det.

Jag är lycklig över mina föräldrar, som alltid gett mig sin ovillkorliga kärlek och stöttat mig i mina val i livet, som alltid visat hur viktig jag är för dem och hur mycket min lycka betyder för dem och som uppfostrat mig väl och mer än någon annan gjort mig till den jag är idag.

Jag är lycklig över hur mitt liv har fortsatt under hösten, hur hemma jag känner mig där jag är när min framtid för ett år sedan kändes så osäker. Jag är lycklig över alla oförglömliga personer jag träffat, allt jag redan lärt mig som musiker och allt jag fortfarande har att lära mig under de kommande åren och hela livet.

Jag är lycklig över att ha hittat något riktigt speciellt, en kärlek jag aldrig upplevt förut och som jag hoppas blir långvarig. Den historien kan vi ta en annan dag, du och jag, bloggen.

Slutligen är jag även lycklig över min jultröja, som jag haft på mig hela dagen idag. Den kanske inte fungerade för vanliga festtillfällen, men på en dag som julafton är färgen idealisk.
(Den är ännu rödare än den ser ut på bilden, som en brandpost.)

God Jul åt er allihop.

We all chillin'

Nu har jag alltså hunnit vara på Åland ett tag och haft jullov. Det har varit otroligt avslappnande att kunna släppa allt ett tag och bara ta det lugnt. Men det är ingen långvarig lyx, ty från och med idag ska jag återigen sätta på mig min professionella mask och placera mig vid mitt klaviaturformade skrivbord!

På tal om det så var ju jag och Tosse på besök till vårt kära gamla lyceum och talade om våra utbildningar i måndags. Ett väntat, ganska blygsamt antal intresserade dök upp men de verkade genuint intresserade och ställde många frågor. Risken finns, så att säga, att vi får åländskt sällskap nästa höst! Litet roligt var också att några gamla kamrater som studerar på folkhögskolor i Sverige dök upp för att höra hur vi hade det. Efter vårt infotillfälle blev vi till och med alla bjudna på kaffe, i lärarrummet. Då har man lyckats i livet.

When inspiration strikes.

Det känns konstigt att vara hemma, med Nora nerpackad.
(Hoppsan, jag kallar Helsingfors hemma. Det hände så fort att jag inte märkte det själv förrän efteråt.)
Annars, så fort jag inte har något att göra, brukar jag sätta mig vid min Nora och spela en trudelutt, kanske ingenting speciellt, kanske inget alls, bara leka med klaviaturen lite. Kanske improvisera en liten four chord song, eller väcka gamle Edvard Griegs musik till liv. Nu stod jag just i köket och förberedde lunch åt mig. I väntan på att pannan skulle bli varm gick jag per automatik till mitt rum, bara för att se min packade gig-bag där Nora brukar stå i all sin prakt. Vad skulle jag nu göra i väntan på att få steka mina chicken nuggets?

Jag vet! Skriva ett blogginlägg.

...tadaah!

This is my life on holiday.

Doftljus, pepparkakor, glögg, packning, lek med synten, lättnad... denna kvälls ingredienser.

Några viktiga händelser har utspelat sig sedan jag skrev senast. För det första, hade vi MuPpar på Sibelius-Akademin ett väldigt lyckat lucia-tåg där vi faktiskt hann lussa inte bara i skolans samtliga tre byggnader, utan dessutom invadera SFP:s högkvarter och Luckan. "Dagens höjdpunkt" blev vi till och med kallade av en studiekamrat, som satt och åt lunch som bäst när vi skred in i matsalen. För mig var såklart höjdpunkten att få gå runt i skolan med lång vit dräkt och stjärngosse-strut, på ett universitet liksom.

Sedan har jag nu haft min sista undervisning på Akademin för hösten. Jullovet är ett faktum! Det känns obeskrivligt. Dels för att det är en stor lättnad för mig att ändå ha klarat mig genom min första termin utan större problem, men också för att det har gått så förbannat fort. Vart for all tid kan man undra? Jag hoppas bara att jag har hunnit lära mig något på vägen också. Jag har nu tagit det totalt lugnt i några dagar och planerar göra så några dagar till, innan jag småningom förbereder mig för vårterminen och musikalprojektet.

Såklart kommer jag under lovet även att sakna alla kära vänner jag lärt känna under hösten. Jag tänkte först skriva upp era namn hit i en lista, men den blev för lång, så enligt principen "ingen nämnd, ingen glömd", säger jag bara åt er alla: Ha ett riktigt härligt (kanske rentav mysigt) jullov, vila er och samla nya krafter, och så ses vi i januari!

Och imorgon, Åland, ses vi igen. Om jag överlever att kånka på alla grejer som ska med imorgon. Men det gick i höstas att komma hit till Helsingfors med en shitload packning, så varför skulle inte returen gå?

Radiohead - High And Dry

En låt som helt fastnat på hjärnan. Här under har ni en annan version, Jamie Cullums cover på samma låt. Vilken är bättre? Jag kan inte bestämma mig i alla fall.

Och nu över till vädret...

Det har varit ett riktigt snökaos idag. Jag skulle ta buss från centrum ut till mitt hem i Gumtäkt, men tröttnade till slut och hoppade av bussen för att fortsätta till fots, efter att ha kommit fram en kilometer på ungefär en halvtimme. Total trafikstockning rådde hela vägen mellan järnvägsstationen och Sörnäs och ingen kom någonvart. Jag gick hem, och bussen hann aldrig ikapp mig. Att inga trottoarer var plogade samt att många tänkt samma tanke som jag och färdades till fots och trängdes på de små upptrampade stigarna gjorde promenaden så mycket mer intressant.

För övrigt (no 1) har ett nytt snöfallsrekord uppmätts för Helsingfors, i just Gumtäkt. 51 cm snö ska ha fallit här i knutarna. Det var inte lite.

För övrigt (no 2) har jag känt mig väldigt elektronisk i min musiksmak här på kvällen, men min vän Yousef tipsade om en grupp vid namn Pendulum, och jag är verkligen inte den typen som vanligtvis gillar elektronisk musik, men denna grupp är ett stort undantag. Mitt största problem med elektronisk musik brukar vara att den ofta känns "skapad endast för att sälja", så att säga. Man tar en stark bas som pumpar fjärdedelar och lägger till ett fett synthljud och så är det klart för nattklubbarna, utan någon vidare analys. Men Pendulums musik känns väldigt väl genomtänkt, experimenterande och varierande. Nedan låten som mest fastnade ikväll:


Med dessa deep sounds lämnar jag er för kvällen. God natt.

Itsenäisyyspäivä.

Idag firar vi Finland. Och det slog mig plötsligt idag: jag är i Helsingfors på själva dagen. För mig som känner starkast band till just Finland (hur mycket jag än gillar Åland på sitt sätt, kommer jag alltid att se mig mer som en finländare än som en ålänning), var det en varm känsla att gå i centrum och se alla blåvita flaggor på hustaken och fasaderna.

Jag och Alex har också firat, med pepparkakor, glögg och genom att lyssna på diverse för dagen lämpliga körhymner. Jag köpte till och med självständighetsljus. Vi hade bara problem med hur vi skulle få ljuset att stå, i och med att vi inte äger ljushållare. Men då får man vara lite kreativ:

Vad ni ser är alltså ljuset, fastspänt i ett gitarrcapo på ett folie-underlag. Återigen räddar musiken dagen!

Kort uppdatering

Igår uppträdde jag för första gången med sång i Helsingfors. Evenemanget var en sångarmatiné, en ganska sluten tillställning egentligen där olika sånglärares elever samlades och sjöng för varandra. Jag sjöng en duett på Snow Patrols one hit wonder Chasing Cars (varför felstavar jag det alltid Cras först och måste sedan sudda ut och skriva det på nytt? Har andra samma problem?) med Reetta Hotti, en mycket begåvad sångerska. Och vi fick mycket bra kritik. Min sångröst har faktiskt känts ganska bra ett tag nu. D-examen på våren känns som en riktigt realistisk målsättning.

In other news, höstterminen börjar närapå ta slut för mig. Jag har endast fåtalet kurser aktiva ännu innan julen, och den 14 december är det finito. Då blir det äntligen ett besök till Åland igen! Oh, gamla vän, det var länge sedan vi sågs. Jag slår vad om att jag har mer att berätta om min höst än vad du har, din gamla tråkmåns till örike, men jag gillar dig ändå.