Sibelius-Akademin. Dra på trissor.
Det har varit en intensiv vecka, intrycken är så många att jag inte hur jag försökte skulle kunna skriva ner dem alla. Det får vänta ett tag, för jag hinner inte skriva så mycket heller, jag måste packa. Det är en tuff grej, att få ner livsnödvändigheter för åratal framåt i några väskor och kappsäckar. Ett flyttlass kommer visserligen hemifrån om en knapp månad, men man måste ju leva fram till dess också. Vitala saker som en osthyvel (pik till min kära, som även har flyttat nyligen) måste få plats redan till fots.
Alltså på riktigt, Sibelius-Akademin. Jag trodde aldrig att mitt musicerande skulle ta mig till en sådan sits. Jag menar, jag har ju inte alltid varit den mest aktiva eller hängivna musikern. Den attityden ändrades radikalt i och med antagningsbeskedet. Herrejestas.
Visst blir det synd att lämna Åland, det tycker jag. Det är ju ändå här jag har mina rötter: min familj, min flickvän, min cykelaffär, mitt Rökka, mitt Berry High, allt som gjort min uppväxt trygg och värd att blicka tillbaka på då och då. Men förändring är bra, det hjälper en att ta reda på var man egentligen hör hemma. Inte förrän man testar på någonting vet man hur det är, liksom.
Se detta inlägg som endast en kort presentation av bloggen i sig. Mer konkreta berättelser om mina studier, speciellt om mina första veckor, av vilka jag redan avverkat en, som sagt, kommer att följa, istället för en massa flumprat inbakat med halvdana visdomsord. Jag vet även att jag har ett mörkt förflutet med bloggar, och att min aktivitet i många fall kan ifrågasättas, åtalas och dömas till döden med hängning. Jag ska göra mitt bästa för att göra den här bloggen till ett undantag.
SIBA! Vitsi vad trevligt!
Här ses en nöjd Peik Wilhelm Aspbäck fredagen den 27 augusti 2010 , efter sin första vecka på musikpedagogiklinjen på Sibelius-Akademin.